Äldre Västgötalagen

Äldre Västgötalagen

”Land skall med lag byggas!” Detta påstående fanns redan i de gamla landskapslagarna och våra förfäders rättskänsla är därför beundransvärd. En bidragande orsak till denna inställning att lag och rätt har så stor betydelse i ett land, är förmodligen att Sverige och även Norge, aldrig var feodalt på samma sätt som övriga Europa med länsherrar som i princip kunde äga hela byar och människorna i dem som då blev livegna. Vi hade fria skattebönder, en samhällsklass där vissa av dem så småningom gick över till att bilda ett frälse, senare kallat adel, vilket betydde att man inte betalade skatt utan istället hjälpte kungen med råd och i krig. Det fanns också landbor, arrendatorer av mark som frälset, bönder eller kyrkan ägde. Visst fanns det tjänstehjon som var beroende av sina arbetsgivare men den träldom som en gång fanns i Sverige och Norge började avskaffas redan på 1200-talet, den var helt enkelt inte lönsam, och avvecklades slutligen genom kung Magnus Erikssons Skarastadga år 1335.
Historisk forskning bygger på källor som kan vara av olika slag som exempelvis brev, testamenten, köpehandlingar och donationsbrev. Så finns det tingsprotokoll och något som kallas annaler, en sorts kortfattade dagböcker som kunde skrivas i kloster eller kyrkor, samt krönikor som berättar om en viss period, och också levnadsbeskrivningar av betydelsefulla män. Även kyrklig litteratur som predikosamlingar, texter som handlar om vilken bot det är för olika synder samt helgonberättelser, kan ge upplysningar om hur människor hade det förr. När det gäller tidig medeltid har man också fått mycket kunskap om värderingar och normer i de isländska sagorna. Här ska sägas att i det övriga Europa räknas medeltiden från folkvandringstiden runt 500-talet medan vi i Sverige räknar den från vikingatågens slut ungefär vid 1100-talets början, när Sverige senare än de andra nordiska länderna kristnades, och fram till reformationen på 1530-talet.
Dessvärre är källorna från det medeltida Sverige få om man jämför med länder söderöver. Det beror dels på att man i vårt land började dokumentera skriftligt på ett senare stadium, dels har mycket förstörts genom åren, man förstod inte alltid att källorna kunde vara viktiga för eftervärlden. Bränder och krigshandlingar var också en orsak till att dokument försvann. När Stockholms slott brann 1697 förstördes en stor del av Sveriges gamla riksarkiv. Tack vare att skrivare, munkar och präster skrivit av en del dokument, har vissa handskrifter ändå bevarats.
En av de viktigaste källorna till dåtida levnadssätt och livsvillkor, är gamla lagsamlingar som i sin tur byggde på det man kallade sedvanerätt, muntligt traderade rättsregler. Men dessa källor är normativa. De talar om hur lag och rätt borde vara enligt vad lagstiftarna önskade, men vi kan inte räkna med att alla alltid respekterade dessa lagar.
Föreningen för Västgötalitteratur har i Skara Stiftshistoriska sällskaps skriftserie, gett ut den Äldre Västgötalagen i två delar. Del ett är ett faksimiltryck, det vill säga att handskriften är avfotograferad, och innehåller också kapitel om hur långt historikerna nått i sin forskning om denna lag. Del två omfattar själva lagen renskriven på dels fornnordiska och dels översatt till nutidssvenska.
Handskriften kallas B59 efter den beteckning man gett den på Kungliga Biblioteket och är det enda kompletta exemplar av lagen som bevarats, skriven runt 1290 men själva lagen emanerar från 1220-talet.
Lagen består av balkar. Kyrkobalk, balkar för olika slag av dråp, ärvdabalk, giftermålsbalk, jordabalk, tjuvabalk, avsnitt om kyrkor och landgränser, kristna kungar, biskopar i Skara, för att nämna en del av vad den innehåller. Den gällde i Västergötlands lagsaga som också omfattade Värmland, Dalsland och det senare småländska Mohärad.
Det som är slående är hur omfattande och detaljerat lagarna är skrivna och det visar vad medeltidsmänniskan ansåg viktigt. Man har tagit med alla eventualiteter, alla möjliga slags brott som kunde begås. Det var olika stora böter för att hugga tumme eller långfinger, näsa eller manslem, av någon. Det gick att komma undan med böter för dråp och lagen skilde på vådadråp och dråp med vilje. Boten för mandråp var i fallande skala, det var billigare att dräpa en smålänning än en västgöte, ännu billigare att dräpa en dansk och en norsk man och billigast kom man undan om man dödade någon som var tysk. Kvinnor ansågs inte som ansvariga för sina handlingar och då fick den mest närbesläktade mannen stå för böterna.
Tjuveri var mycket allvarligare än många andra brott och kunde ge dödsstraff, säkerligen beroende på att människan på den tiden inte ägde så mycket och det lilla man hade var man helt beroende av. Ärvdabalken är omfångsrik, där ärvde dotter bara om son inte fanns, sedan följer utförliga förklaringar om arvsleden.
Det som på denna tid gav både rikedom och med det påföljande makt var att äga jord. Därför var köp av jord och gårdar något som innan man började skriva ner vad man köpt och sålt, något som hederliga män skulle bevittna för att sedan muntligt kunna redogöra för det som beslutats ifall tvist uppstod. En symbolisk handling som utövades var att ta en jordtorva, lägga den i sitt knä och sluta manteln om den. Det kallades skötning och lever kvar i det danska ordet för lagfart, sköde och det norska skjöte. Det här med ärbara och kloka män som kunde vittna till fördel för en var något som kunde användas i de flesta rättegångar. Det kallades tolft, alltså tolv män som gav sitt ord på att man inte begått något brott, eller talade om hur saker och ting gått till. Kanske hade man vid dråp bara handlat i nödvärn och då var det upp till tolften att beskriva vad som hänt.
De riktigt allvarliga brotten kallades nidingsdåd. Dit räknades bland annat att dräpa någon i kyrkan, på tinget eller när de satt på utedasset, samt att dräpa kvinnor.
Mentalitetshistorikern Sverre Bagge har med utgångspunkt i de isländska sagorna studerat människors värderingar i tidig medeltid. Han skriver att individen då inte fick sin heder av vad hon tyckte om sig själv och hur hon själv formade sitt liv, något som dagens människa tar för givet i vår individualistiska tid. Istället hade man då uppfattningen att heder kom av vad andra ansåg om en, därför var det mycket viktigt att försvara sin heder och det är förklaringen till varför man så lätt tog till våld om man blev skymfad. Det gällde att värja sig så man inte tappade i status i andra människors ögon. Därför var yttrande av okvädningsord, det kallades skamord, ett svårt brott, ord sågs som magiska och slogs man inte för sin sak om man kallats hora eller tjuv så var det som att man med sitt tigande gav förolämparen rätt och att dessa negativa egenskaper blev reella. Ord ägde makt.
Även om Äldre Västgötalagen skiljer på värde hos olika människor så är det påfallande hur stor rättsmedvetandet var. Det var inte bara de privilegierades rätt som gällde, utan även allmogens. Något som imponerar är kraven på dem som skulle döma i olika brottmål. De fick inte låta sig påverkas av vare sig kärlek, hat, mutor eller rädsla. ”Hela jorden skulle du ej köpa för det, att du skulle en orätt dom utdöma.” Domaren skulle en gång stå till svars inför Gud och då gällde det att ha varit rättvis och att ha kunnat lagen och följt den i de domar han förkunnat.
Säkerligen fanns det både korruption och orättvisor på medeltiden, människor är människor och en del är inte alltid så goda, men lagarna visar hur viktigt lag och rätt var.
Kultur och värderingar förändras med tiden. Då förändras också lagarna. Det som påverkade svensk lagstiftning på medeltiden var att kungamaktens ställning stärktes och mer och mer centralstyrning utövades. Den Äldre Västgötalagen omarbetades till Yngre Västgötalagen och sedan kom Södermannalagen som fick ett stort inflytande på Magnus Erikssons lands- och stadslagar utfärdade på 1350-talet. Då tillkom i landslagen så kallade edsöreslagar, komna ur att kung och stormän svurit en ed att hålla dessa lagar och de skulle gälla i hela riket. Det var i och för sig inget nytt, redan Birger Jarl hade i mitten av 1200-talet utfärdat sina fridslagar – kyrkofrid, tingsfrid, kvinnofrid och hemfrid. Men även mycket av övrig lagstiftning gällde nu i hela landet. Här hade som exempel en annan moralisk aspekt tillkommit när det gällde dråp. Det gick nu inte längre att sona med böter utan straffades med döden. Våldtäkt medförde halshuggning av gärningsmannen. Sedlighetsbrott var på det stora hela kyrkans angelägenhet och straffades med böter till den förfördelade parten vid otrohet. Om bara en av kontrahenterna var gift kallades det enkelt hor. Dubbelt hor var när båda var gifta. Gränsen för incest var utvidgad till många led och man räknade också andlig släktskap, till exempel att man blev släkt med faddrar. Vid brott mot sedlighet skulle även kyrkan och biskopen ha böter och man pålades bot, ofta i form av fasta. Men samlag mellan ogifta var inte så allvarligt, det gav varken böter eller fasta. Däremot medförde tidelag, att ha sex med djur, ett skoningslöst straff, att antingen bli bränd med djuret eller nedgrävd med det. Om den olycklige först avlivades innan nedgrävningen eller begravdes levande, det man kallade ”kvick i jord”, är något som är okänt.
Jag vill också framhålla något jag tror det råder en viss okunnighet om. Det är att kvinnor inte alls var rättslösa under medeltiden och att kvinnans juridiska ställning stärktes mer och mer. I Magnus Erikssons stadslag var hustruns giftorätt i boet hälften av de gemensamma tillgångarna och syster ärvde lika som bror.
Avslutningsvis – att ge ut gamla lagar i nyutgåva är en kulturgärning. Det är bara att gratulera Föreningen för Västgötalitteratur till att de lyckats genomföra detta projekt som ger så många ledtrådar till hur medeltidsmänniskan levde.

Annonser

En tanke på “Äldre Västgötalagen

  1. […] om den inte använder sin påstådda allmakt till att redan innan hädelsen sker förhindra saken. Visst, det fanns en tid när man enligt den Äldre Västgötalagen inte kunde kalla en man för &#82… och rättskiping har för länge länge sedan utvecklats och evolverat till den punkten då vi inte […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s