När tanken får svindla

När tanken får svindla

Mitt sexåriga barnbarn G är Star Wars-fan, vissa dagar är han i sin lek helt uppfylld av det. Jag får sitta med på golvet och får olika legofigurer i händerna, det är Darth Vader, Yoda, lasersvärd och goda och onda. I nåder får jag lov att med legobitarna fantisera ihop egna rymdstationer och blir lite barnsligt glad när jag får beröm för dem. Häromdagen bänkade vi oss i tv-soffan, nu skulle jag få se ”vuxen-Star Wars” vilket visade sig vara filmen Star Wars Klonerna anfaller. Resultatet? Farmor är lika frälst som barnbarnet och helt betagen av fantasirikedomen och miljöerna i filmen. Kanske slutar G som astronom likt Peter Linde som jag träffade på bokmässan. När vi kom in på att astronomi är en av de äldsta vetenskaperna nickade han, log och sa att det sägs vara världens näst äldsta yrke även om konkurrensen är hård om den titeln.
Ett yrke jag tycker gör astronomen rangen stridig, är filosofens om man inte rent av kan säga att dessa båda sysselsättningar en gång inte hade särskilt vattentäta skott mellan sig, forntidens vetenskapsmän sysslade med lite av varje och distinktionen mellan astronomi och filosofi var inte så skarp. Det kan sägas bero på att båda områdena söker svaren på de stora gåtorna – Varifrån? Varför? och Varthän? Peter Linde har skrivit boken Jakten på liv i universum men trots att han till skillnad från forntida universalvetenskapsmän inte blandar in Gud i sin text som de ofta gjorde, så tangerar fysiken numera metafysiken.
Att titta upp i himlen en klar vinternatt är idag bara möjligt så långt ut på landet att inga ljusföroreningar från elektriskt ljus når dit. Då kan man se Vintergatan som ett vitt band över himlavalvet. Galaxen är 10 miljarder år och innefattar 300 miljarder stjärnor. Man vet att de stjärnor man ser är miljarder mil bort, det som benämns ljusår, ett ljusår är alltså sträckan ljuset färdas under ett år med cirka 300 000 km per sekund. Tanken svindlar. Svindel är något man får om man befinner sig på hög höjd, då blir man yr och får lätt för att falla. Jag vill påstå att om man tillåter sig ett i detta hänseende symboliskt fall, så hamnar man i olika trosdogmer och visst, det kan kanske vara skönt för en del. Men man kan också stanna kvar däruppe i sin yrsel, låta tanken flyga drake, fortsätta fantisera utifrån det man faktiskt vet.
Människan sitter inte längre i Platons grotta med ryggen mot utgången och skuggfigurer på väggen framför sig. Hon har vänt sig om, vetenskapen har gjort stora framsteg i sin utforskning av världen, men fortfarande tror jag man kan säga att människan är kvar i grottan även om hon nu kan se ut. Längre än så har vi inte kommit och frågan är hur långt vetandet kan sträcka sig. Det som är vår sinnevärld har sina begränsningar, våra sinnen klarar bara att omfatta vissa saker. Jag brukar ta exemplet att vi inte kan föreställa oss hur det är att ha en fladdermus navigationssinne eller en hunds luktsinne. Vi är till exempel inte skapade att se mer än tre dimensioner, fyra om vi räknar tiden som den fjärde och det är också svårt att förstå sådant som att tiden går långsammare i ett tyngdkraftfält. Därför tror jag att vi människor måste kunna leva med det kaotiska, för världen är trots naturlagarna och trots att den inte kunde vara skapad på annat sätt (tänk bara vad som hänt om syrehalten i luften varit en procent lägre) kaotisk i det betydelsen att vi inte kan förstå allt i den. Att acceptera att jag inte har sinnesförmågor att förstå allt, är en ganska trösterik insikt. Filosofen Kant talade om tre mänskliga kunskaper à priori som är lagrade i det mänskliga förnuftet, tid, rum och kausalitet. Jag ser dem inte bara som medfödda ”instinkter” utan också som vårt förnufts begränsningar. När jag läste Lindes bok tänkte jag på filosofen, nunnan, läkaren och kompositören Hildegard av Bingen (1098-1179) och jag slogs av just det att hon och nutida astronomer har samma drivkraft, att förstå och beskriva universum. Och det märkliga är att de utgår från i princip samma skapelseberättelse. Först var mörkret, sedan ljuset, jorden, växterna, djuren och till sist människan. Skillnaden är att Hildegard talar om en skapare, skaparen är utelämnad i den nutida vetenskapen. Men hans eventuella existens utesluts dock inte, en av frågeställningarna i utforskandet av rymden är just om det finns något som skulle kunna benämnas Gud. Det intresserar mig i högsta grad.
Lika lite som jag kan förstå teorin om tjugosexdimensionella strängar som materiens minsta beståndsdelar, kan min medfödda kunskap kausalitet inte acceptera något annat än att allt kommer ur något. Vad fanns innan Big Bang? Och jag kan inte förstå begreppet evighet, att det inte finns ett slut, något bortom, på samma sätt som jag inte kan förstå ett intet, att talet noll egentligen inte finns för att man hela tiden kan mäta mindre och mindre enheter. Och hur definieras Gud? Är han en av de avancerade civilisationer som astronomerna spekulerar kring och tror att de kanske finns där ute? Det som kallas det kosmologiska Gudsbeviset argumenterar för Gud på detta sätt: Allting som börjar att existera har en orsak för sin existens, universum började att existera, alltså så har universum en orsak för sin existens.
Hildegard har ett slags panenteistisk gudsbild, Gud är immanent i och syns därför i allt skapat. Samtidigt är han transcendent, alltså omöjlig för människan att förstå med hennes sinnesförmågor. Hildegards filosofi om hur världen är ordnad och Guds plats i den, är idag inget annat än en vacker konstruktion, hon utgick från den kunskapsnivå som fanns den gången hon levde. Jag kan inte kalla nutida astronomi för en vacker konstruktion i den mening att den skulle vara något ur fri fantasi, men det är trots allt en konstruktion i så måtto att den är en byggnad där det hela tiden läggs nya byggstenar som hämtas ur fria tankar, teorier som mycket väl kan kallas just spekulationer. Och ja – jag hör invändningen att vetenskapsmän- och kvinnor bara ägnar sig åt det strikt vetenskapliga och inte spekulerar, varpå jag hävdar att det inte är sant. De spekulerar minst lika mycket som jag gör.
Där är det viktigt att komma ihåg att alla spekulationer, oavsett vem som gör dem, är byggd på erfarenhet och kunskap.
Lindes bok fokuserar på om det finns andra livsformer än de jordiska där ute någonstans. Han börjar förnuftigt nog med att försöka definiera vad liv är, något som inte är helt lätt. Han anger fem kriterier: Liv kännetecknas av ordning och organisation, det reproducerar sig själv, det behöver en energikälla, det styrs av ärftlighet, det reagerar på sin miljö och anpassar sig efter den.
Sedan följer en vindlande resa om hur utvecklingen av astronomin gått till och hur långt man nått i nuläget, en punkt man i morgon har tagit sig förbi, så snabbt går utvecklingen. Det mest spännande är att man har konstaterat att det finns det som kallas Exoplaneter, alltså att främmande stjärnor har planeter precis som vår egen sol har och där vår planet heter jorden och är jämförbar med en myrstack i det stora alltet. En annan sak som fascinerar mig mycket är att allt är odödligt i så måtto att inte en enda atom har försvunnit sedan universum skapades, allt omvandlas bara och övergår i något annat. Något som Linde skriver som jag inte tänkt på förut, är att vissa anser att inte bara utvecklingen på jorden är evolutionär utan också att hela universum är evolutionärt.
Jag har också förstått att många astronomer har bisysslan att vara science-fictionförfattare och jag finner det helt naturligt. Sysslar man dagligen med att utforska universum, att med förfinade mätmetoder och instrument ta till sig ny kunskap, så innebär det i sig en kreativitet som måste sätta fantasin i rörelse på utövarna.
Jakten på liv därute i det stora svarta är förstås bara en gren av vetenskapen, men det är den Lindes bok handlar om. Det kräver ett enormt tålamod att scanna av himlen efter signaler från utomjordiska civilisationer, att försöka ta reda på om de söker kontakt med oss. Omvänt har man gjort försök att själv ta kontakt. Det finns för närvarande fem stycken interstellära rymdfarkoster som är på väg ut i universum med meddelanden från jorden. Där har man med ett slags rebusar försökt förklara vilka vi jordvarelser är och var vi befinner oss. Och så har man sänt ut musik från olika kulturer.
Hildegard ansåg att musik var det bästa sättet att komma i kontakt med Gud och finge jag sända ut ett meddelande så skulle jag sända hennes gregorianska kyrkosånger. De säger mer om mänskligheten än binära tal och symboler för måttenheter – förutsatt att utomjordingarna har öron att höra med …
Det är sex ljusår till Barnards stjärna och astronomer planerar att sända dit en farkost när man löst vissa tekniska problem, bland annat vilken drivkraft den ska ha och hur man ska kunna ta emot de signaler den kan sända tillbaka till jorden. Det låter oöverstigligt men jag tror att man en dag lyckas göra det.
Finns det då någon nytta, något gott med att få reda på mer om universum och få kontakt med utomjordingar? Linde diskuterar det också, det finns ju en berättigad rädsla att en främmande civilisation är fientligt sinnad och kan förgöra mänskligheten. För egen del tror jag inte att en utveckling går att stoppa, en del av evolutionen är människans nyfikenhet som genom årmiljonerna tvingat henne att lösa det ena problemet efter det andra. Precis som universum utvidgar sig så utvidgar sig frågorna och har vi människor något ”extrasinne” så är det oförmågan att leva i ovisshet – vi måste helt enkelt få veta det som finns att veta.
Hur som helst finns det en fördel med både att leka Star Wars och med att titta upp i himlen en mörk natt. Det ger perspektiv och man inser vad som är futtigheter och vad som är viktigt och man kan känna sig stor och liten på samma gång. Universum är 13,7 miljarder år gammalt. May the force be with you!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s